Sofia

Där satt jag med mina vårkänslor i 2 dm nyfallen snö.. Det var exakt det som hände mig efter mitt förra inlägg. Jag hoppade runt på små rosa moln och var lyckligare än någonsin för att våren var på väg. Pang! helt plötsligt faller all snö på en och samma gång, bara att ställa in nya cykeln och ta fram snöborsten till bilen. Jag borde inte ha blivit lika förvånad som jag blev. Jag bor ändå i norrland och det är faktiskt April. Detta gör även att jag inte ens borde ha höjt ögonbrynet när jag insåg att det var torrt på vägarna två dagar efter snö fallit.. Nu är det i alla fall full vår även i norrland. Okej, det må vara lite kallare i luften än hemma i byn, men jag har ändå sett sädersärlan så hur mycket ni än försöker få i mig att våren inte kommit hit kommer ni inte att lyckas! 

Det är mycket som händer omkring mig nu. Ni som känner mig bäst vet det och jag hoppas därför att ni förstår varför det inte kommer sådana där intressanta, intellektuella och djupa inlägg på ett tag. När allt har lagt sig kommer jag att börja skriva igen. Jag lovar, då skall jag berätta om alla mina missöden som dagligen händer  i mitt liv, jag kommer förklara hur jag lyckats ta mig igenom ytterligare en vecka och jag kommer återskapa just det där ögonblicket då allting hände. Fram tills dess får ni stå ut med några mindre avancerade inlägg. 


Det är trots allt vår i Skellefteå    

Nu har det gått en hela månad sedan jag sist skrev! Det är nästan oförlåtet, om det inte fanns en bra ursäkt vill säga. Som tur är har jag självklart det! Blogg.se har legat nere en stund vilket gjort att jag inte kunnat skriva något här, dessutom gjorde det att jag glömde bort att jag måste uppdatera mig och berätta vad som händer i mitt liv för de som inte står finns vid min sida dagligen.

Vad har då Sofia sysslat med sedan sist? För det första har hon faktiskt varit hem till byn i en hel vecka och hälsat på alla där nere i "söder". Tack Per för skjutsen! Guld värt. 

Varenda gång jag kommer hem blir det som en chock för mig. Dels för att min älskade mor möblerat om i hela huset, vilket gör att man springer runt som en yr hörna och försöker hitta saker. Självklart har hon fått hjälp av min älskade far, vilket gör att man hittar minst tre nymålade eller nytapetserade väggar i huset när man springer runt och letar efter sakerna man skall ha. Nästa gång jag kommer hem har visst en hel vägg försvunnit! Fast jag är i alla fall förvarnad. Hur som helst blir jag även chockad över hur "mina" barn växer och förändras! Den största har gått och blivit världens snyggaste kille, han kommer förblinda alla tjejer när han blir i den åldern då man får syssla med sådant. (Faster hoppas det dröjer många år tills dess) Hans lillasyster kommer göra detsamma med alla killar, kanske storebrors kompisar till och med? Den tösen är de vackraste jag sett på länge. Minstingen är fortfarande i det där stadiet då man enbart blir förblindad över hur söt han är, att en sådan liten person kan göra vuxna människor alldeles knäsvaga...
 
I samma veva som jag var söderut gick jag faktiskt och blev äldre. Nu är jag gammal nog att se det som en komplimang när det frågas om legitimation på uteställen och dylikt. Under kvällen med Anna insåg jag att man hinner mycket på 22 år. Alla minnen och allt man gjort med den tösen. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta över att det inte finns mer kort knäppta under dessa år. I och för sig är det några av de kort som är knäppta som man önskar att aldrig såg dagens ljus. Anna, jag hade helt glömt bort Sjöjungfru-kortet..
 
Efter en vecka i söder var det tillbaka till verkligenheten i Norrland som gällde. Bara att dra på sig de orangekläderna och dra ner mössan för öronen alltså. Fast jag har även fått tagit på mig Coop-tröjan och tillbringat några timmar på byggen. Längtar redan till sommaren!  I skrivandets stund har jag jobbat varje dag sedan förr förra måndagen. På fredag har jag jobbat varje dag i 18 dagar, men jag klagar inte! 

Snart kommer nog våren till norrland också.