Sofia

Jag stod där lätt andfådd och en aning varm, de där fyrtioelva backarna på morön är lite väl jobbiga måndag morgon klockan 5:30. Jag lirkade upp mitt gigantiska hänglås och började packa ut kläderna som jag skulle tillbringa dagen i. Sakta lyfte jag upp byxorna och insåg i samma stund att det skulle aldrig fungera. Jag må vara liten, men i detta fall var det byxorna som var på tok för stora. Jag såg ut som en bebis, en gigantisk sådan. Ni vet kanske hur söta bebisar ser ut när de kommer tulltandes där i sina overaller och med armarna rakt ut för att de har så mycket kläder på sig. Exakt så såg jag ut, förutom att jag var en aning större och att det var benen som stod rakt ut istället för armarna. Men det var bara att bita i det sura äpplet för centralförrådet hade inte öppet så jag kunde hämta ut andra byxor (senare samma dag hämtade jag ut nya och veckan blev bättre). Det var alltså bara att traska ut till garaget där sopbilen och min chaufför väntade. Detta var något som utspelades förra måndagen, nu har det gått en vecka och jag har hunnit med 1 vecka med att åka sopbil och 2 dagar med att sortera allt skrot och väsen som folk slänger. Jag trodde att jag visste var det mesta skulle sorteras, men som vanligt slås jag av hur naiv och korkad jag är.. Jag vet ingenting! 

I fredags steg jag upp där vid fyra och satt vid köksbordet och filosoferade. Finns det någon bättre stund på dagen än den tiden? Man är den enda personen som är vaken och det är totalt tyst överallt. I alla fall, jag for iväg till tekniska kontoret för att åka en sväng med sopbilen innan jag skulle kuta hem för att mötas av Emelie i dörren! Vi for via Medle över till Burträsk och Bygdsiljum, sen vidare mot Ånäset och en snabb sväng in till Lövånger och till sist en sväng in i Bureå. Sen var det bara att kuta! En trött Emelie mötte mig i lägenheten, men lite mat i magen och sen var vi igång! helgen bestod mys, snowboardåkning och fest. Mycket trevlig kombination om du frågar mig.
 
Nu väntar en veckas utevistelse på återvinningscentralen, men jag har som sagt redan klarat av två dagar. Tyvärr börjar hjärnan redan bli fylld med ny lärorik information. T.ex. har jag fått lära mig att en riktig kvinna, hon kan handskas med en hammare och såg. Dessutom vet hon att man kan laga kylaren med kanel.




 

Då har ytterligare en massa dagar flugit förbi och Sofia kan inget annat göra än att hålla fast sina stora arbetsbyxor och hoppas på att hon hänger med någorlunda.

Måndag förra veckan bestod utav uppstart av praktik. Jag skall under 20 veckor agera gratisarbetare åt Tekniska Kontoret i Skellefteå, egentligen kallas det ju som sagt praktik, men gratisarbete stämmer bättre. Det går faktiskt riktigt bra, jag lär mig mycket och det är roligt att få se och uppleva allt i verklighet än att bara sitta och uggla över någon bok och försöka läsa in sig på fakta. Tyvärr, och jag säger verkligen tyvärr, finner jag ingen som helst glädje över detta. Jag har inte riktigt förstått det roliga med att arbeta 9 timmar per dag utan ersättning. Kanske en vacker dag, när jag har slutat vara ung och dum, kanske jag uppskattar det. 

Jag har egentligen ingen direkt skrivarglädje just nu, men jag ville i all fall uppdatera lite. Emelie kommer på fredag förresten, det ger mig glädje!