Sofia

Jag satt där i mina egna tankar, värken i ryggen var som en irriterande fluga över mitt huvud, vilket gjorde att jag mest funderade hur jag skulle få den att sluta vara en pina. Jag var långt bort, minns inte vart, men det var ganterat ett bättre ställe än kassan på Coop. Jag märker att jag blir mer och mer irriterad, funderar ett tag om det är just för ryggen, men upptäcker ganska snart att det är något annat som stör mig. Jag lyfter blicken och spanar ut, upptäcker ett par som går och skrattar medan ett förfärligt oljud förföljer dem. Jag funderar en stund om de inte orkar lyfta sina varor utan drar dem efter sig. Efter en stund när de rundar torget ser jag vad det är för oljud. Det är en liten varelse, knappt stor nog att gå, som drar en barnsnösläde efter sig. Jag vickar på huvudet, och ler ett fånigt leende "så söt man kan vara" tänker jag. När ekipaget kommer fram till kassan där jag sitter med mitt leende är det dags att lägg upp varorna på bandet. Den lilla, helt underbart söta varelsen vill inte riktigt släppa taget om sin snösläde och brister därför ut i gråt, fortfarande sockersöt. "men gumman, du måste ge släden till tanten i kassan så hon kan ta betalt för den" säger mamman. Jag väcks ur min förundran över den lilla sockersöta varelsen. "Tant?! vänta nu, vem är tant?!" hinner jag tänka innan fadern i sällskapet försöker rädda situationen med kommentaren. "tant? haha!". Jag tar betalt, men allt går på rutin, jag är alleles för chockad för att sväva ut och kommentar allt. 

När den värsta cocken lagt sig förstår jag vad som hänt. Jag, Sofia Magdalena Söderblom, har blivit kallad "Tant" i 21-års ålder. Hur skall detta sluta?