Allt handlar om jobb.
Så har ännu en vecka gått. Jag hinner inte med! jag glömmer verkligen att titta upp och se verkligheten, jag lever bara in min lilla bubbla med jobb, mat, städning och mys. Det är verkligen inte lätt att leva tillsammans med en sambo som jobbar ständig natt, när man själv jobbar ständig dag. Men vi gör vårat bästa och jag älskar det!
Förra helgen bestod av den omtalade stadsfesten här i skellefteå och Davids systers 30-års fest (se bild nedan)+ att jag jobbade förstås. 30-årsfesten var något annorlunda. Jag sågs som en 30-åring av alla i sällskapet (70 pers) och David ansågs vara 35 år. David sa "Nej, jag är syrrans lillebror. Jag är fem år yngre än henne" och jag sa "..och jag är fyra år yngre än David". Minen på den vi berättade det för var obeskrivlig! Han trodde inte på oss! Det är bra att vara lättroad, men ser jag verkligen så gammal ut?
Veckan som har varit har bara handlat om jobb, jobb och jobb. Hann med två timmar på stranden och några lata timmar på balkongen, men annars har inte mycket hänt. Igår slutade jag vid 13 från jobbet och så har jag hela helgen ledig! ..självklart regnar det och är 13 plus.
Något hända mig igår som fick mig att fundera; Vad är jag för en klant? Frida har länge sagt att jag inte är riktigt riktig, men igår fick jag det nog bekräftat. David låg och sov till fyra igår, detta gjorde att jag valde att sova lite middag med honom innan jag väckte honom. Både mysigt och praktiskt. När jag sedan fick liv i honom skulle det gå snabbt upp så att han inte somnade om igen, vilket är väldigt lätt för honom. Sagt och gjort, jag slänger mig ur sängen och skriker samtidigt "kom igen då!". Stor smäll, total tystnad. David bryter tystnaden "Sofia...? Hur gick det, ska jag blåsa?" I min iver att få upp David så snabbt som möjligt hade jag lindat in benen i täcket vilket resulterade i att när jag reste mig föll jag huvudstupad rakt in i betongväggen. (ja, med huvudet först). Smärtan var obeskrivlig, jag blev helt groggy. Någon timme senare slog jag huvudet i bildörren också...
Nu när jag skrev om den där händelsen kom jag och tänka på en händelse som hände för många, många år sedan vid landströmsåkern hemma i Järbo. Anna och jag hade varit ute och cyklat, vi hade säkert varit på kiosken och ätit glass eller något sådant. När jag skall svänga igenom vägbommarna som fanns där, eller finns, de står ju faktiskt kvar.. I alla fall, jag hör hur Anna skriker. "Sofia! Hjälp mig!" och står alldeles stilla med cykeln, men har fortfarande båda fötterna på tramporna. Dum som jag är förstår jag inte vad som händer, jag står bara där och ser dum ut när Anna till sist bara vickar utan att ta emot sig med något annat än händera. Vad som hade hänt? Jo, snöret på Annas platåskor hade fastnat i tramporna, vilket gjorde att hon varken kunde trampa eller ta emot sig när cykeln vickade.
Dagens citat: Äventyr är resultaten av dålig planering.
En är nyss fyllda trettio och den andra tjugoett. Ser ni vilken?
Förra helgen bestod av den omtalade stadsfesten här i skellefteå och Davids systers 30-års fest (se bild nedan)+ att jag jobbade förstås. 30-årsfesten var något annorlunda. Jag sågs som en 30-åring av alla i sällskapet (70 pers) och David ansågs vara 35 år. David sa "Nej, jag är syrrans lillebror. Jag är fem år yngre än henne" och jag sa "..och jag är fyra år yngre än David". Minen på den vi berättade det för var obeskrivlig! Han trodde inte på oss! Det är bra att vara lättroad, men ser jag verkligen så gammal ut?
Veckan som har varit har bara handlat om jobb, jobb och jobb. Hann med två timmar på stranden och några lata timmar på balkongen, men annars har inte mycket hänt. Igår slutade jag vid 13 från jobbet och så har jag hela helgen ledig! ..självklart regnar det och är 13 plus.
Något hända mig igår som fick mig att fundera; Vad är jag för en klant? Frida har länge sagt att jag inte är riktigt riktig, men igår fick jag det nog bekräftat. David låg och sov till fyra igår, detta gjorde att jag valde att sova lite middag med honom innan jag väckte honom. Både mysigt och praktiskt. När jag sedan fick liv i honom skulle det gå snabbt upp så att han inte somnade om igen, vilket är väldigt lätt för honom. Sagt och gjort, jag slänger mig ur sängen och skriker samtidigt "kom igen då!". Stor smäll, total tystnad. David bryter tystnaden "Sofia...? Hur gick det, ska jag blåsa?" I min iver att få upp David så snabbt som möjligt hade jag lindat in benen i täcket vilket resulterade i att när jag reste mig föll jag huvudstupad rakt in i betongväggen. (ja, med huvudet först). Smärtan var obeskrivlig, jag blev helt groggy. Någon timme senare slog jag huvudet i bildörren också...
Nu när jag skrev om den där händelsen kom jag och tänka på en händelse som hände för många, många år sedan vid landströmsåkern hemma i Järbo. Anna och jag hade varit ute och cyklat, vi hade säkert varit på kiosken och ätit glass eller något sådant. När jag skall svänga igenom vägbommarna som fanns där, eller finns, de står ju faktiskt kvar.. I alla fall, jag hör hur Anna skriker. "Sofia! Hjälp mig!" och står alldeles stilla med cykeln, men har fortfarande båda fötterna på tramporna. Dum som jag är förstår jag inte vad som händer, jag står bara där och ser dum ut när Anna till sist bara vickar utan att ta emot sig med något annat än händera. Vad som hade hänt? Jo, snöret på Annas platåskor hade fastnat i tramporna, vilket gjorde att hon varken kunde trampa eller ta emot sig när cykeln vickade.
Dagens citat: Äventyr är resultaten av dålig planering.
En är nyss fyllda trettio och den andra tjugoett. Ser ni vilken?
Kommentarer
Trackback