Premiär och vuxenpoäng.
Själva åkandet gick över förväntan! Det är ändå konstigt att man efter ett så långt uppehåll bara kan ställa sig på brädan och swischa ner som om man inte gjort något annat under sommaren. Detta får ett litet hopp att tändas i mig. Ett hopp om att kanske, kanske sitter mina skidkunskaper i ryggraden. Jag åkte faktiskt skidor i åtta år innan jag bytte till brädan, men brädan har hängt med varje vinter sedan dess. Det blir ungefär tio år i år.. Ni förstår, jag har fått för mig att jag börjar bli för gammal för brädan och tycker därför att jag borde byta ut den. Vi får se hur det blir..
I morse när jag vaknade tassade jag försiktigt, försiktigt upp för att inte väcka David. Jag tog alla kläder i famnen och tassade ut i hallen för att byta om. När jag står där ute upptäcker jag något i spegeln. Mig själv i trosor och linne. Jag kollar en sväng hur kroppen ser ut, precis som de flesta gör när de upptäcker sig själva i spegeln. Jag stannar vid benen, jag står en lång stund och inspekterar dem. Sedan upptäcker jag till min förvåning, och förskräckelse. Jag gillar mina ben! De når exakt ner till marken, och det är precis sådana jag vill ha. Okej, de är kanske lite knubbiga och runda på sina ställen, men det gör bara att jag står stadigare på jorden med mina små fötter.
Mina fötter och min bräda på storklinta.
Kvitto på villovift.
En äldre dam kom in på jobbet idag vid halv nio-tiden på morgonen, jag såg i hennes ögon att hon var bekymrad och osäker. Hon förklarade att hon igår på morgonen mellan åtta-nio hade varit in och handlat en toalettsits för 329:- och att hon hade tappat bort kvittot. Detta kvitto var något som hon verkligen ville ha då hennes toalettsits hade en garanti på fem år. Snäll som jag är vände jag mig mot dator för att leta på hennes kvitto och därefter skriva ut ett nytt åt henne. Tyvärr hittade jag det inte, men sa att jag skulle kolla under dagen då jag hade mer tid så jag fick hennes nummer och namn. Jag letade och letade efter det förbaskade kvittot, men jag kunde inte hitta det! Jag funderade en stund och tänkte att hon kanske tagit fel på dagarna, det är lätt hänt till och med för en kvinna som jag. Jag ändrade sökfunktionen så att jag sökte varje morgon denna vecka mellan åtta-nio. Men kvittot fanns inte! Jag beslutade mig för att ringa upp damen och ta reda på exakta tiden, dagen och summan. Till min stora förvåningen kunde inte damen minnas vilken dag det var, dessutom blev hon osäker om det verkligen var mellan åtta-nio på morgonen. Men hon visste att toalettsitsen kostade 329:- och att hon köpt en timer för 39:- också. "Okej!" tänkte jag. Nu hade jag i alla fall rätta summan vilket gjorde att jag kunde söka på den! Jag knappade in måndag-torsdag och 368:-. Fortfarande fanns inte det rätta kvittot! Det är då geniet i mig vaknar till liv och gör nytta. "Köpte du någon påse också?" frågade jag lite försiktigt. "Joo, en papperskasse" svarade damen. "YES!" tänkte jag och ändrade summan till 371:- Då, äntligen, hittar jag kvittot! Efter tre timmars sökande, och efter ett samtal på 15 minuter med damen ifråga. Hon blir överlycklig och överröser mig med tack, och när jag försöker avsluta säger hon att hon ska skicka med ett schampo till mig när hon hämtar kvittot. Jag tänker inte så mycket mer på det förrän en äldre man står framför kassan och frågar efter Sofia. "Jo det är jag", svarade jag till min förvåning. "Jamen då är den här kassen till dig, och sen ska jag hämta ett kvitto också" svarade mannen. I kassen var schampot som damen pratade om!
Jag ska försöka att sammanfatta; kvinnan i fråga var Hårolog och som tack för min envishet fick jag ett tokdyrt schampo! Inte alla som får sådana presenter av kunderna!
Två datorer och ett pucko
Jag sitter här med två datorer brevid mig, en på vänster sida för att leka med och en på höger sida för att plugga med. Försök gissa vilken jag använder mest..
Klockan ett inatt tog jag mitt förnuft till fånga och gick och lade mig. Jag somnade relativt snabbt, men som vanligt vaknar jag runt fyra-fem som vilken annan gumma som helst. Jag funderade ett tag på att gå upp och sätta mig och sticka som min älskade mormor brukar göra. Det var då det slog mig. Jag kan inte sticka. Låg och filosoferade ett tag och tittade i taket, efter en stund ringer min väckarklocka "men vad i hela, ringer du nu?!" hinner jag tänka innan jag upptäcker att klockan hunnit blivit åtta, vilket betyder att jag måste somnat om trots allt. Tack och lov! Jag stack ut en fot utanför täcket och upptäckte, utan förvåning, att det var rysligt kallt i rummet. Jag hade dock haft något bakom pannbenet kvällen innan när jag la mig, för nedanför sängen låg mina raggsockor (som mormor stickat!). Upp och hoppa, dags att plugga! Efter X-antal timmar började klockan närma sig halv ett och det var dags att byta skepnad. Av med studentattityden och på med säljarattityden. Det var dags att förvandla sig till säljare på Coop Bygg i Skellefteå.
Nu sitter jag alltså här, efter en dag på jobbet, och försöker ta upp mina studier från i morse. Två datorer och ett pucko som trodde, i en av sina mindre lyckade stunder, att om hon inte har något glas på klockan så blir den vattentät..
För övrigt så skall det puckot eventuellt få användning av sin nya skidjacka till helgen, hon är i ectas!
Min nya skid- snowboardjacka.
