Sofia

För några dagar sedan satt jag och kollade igenom gamla dagboksinlägg på den facionabla sidan, lunarstorm. Efter att jag lusläst de flesta inläggen satt jag med tårar rinnande längst med kinderna, nej gott folk. Sofia har inte gott och blivit känslosam, hon är fortfarande sitt kalla jag. Det var bara det att jag skrattade så in i norden att tårarna bara sprutade. Jag vet att det var en blandning av trötthet och hunger som gjorde mig till en skrattande fontän, men det är svårt att undvika att le och skratta när man läser inläggen. Vissa av dom är helt fantastiska. Det kan i och för sig ha och göra med att jag har mycket minnen kring dem, men den största orsaken är ändå att de berättelserna som berättas i inläggen är bara nå så förbaskat korkade.

Jag ska börja från början. För er som inte känt mig så länge: Jag har en vän sen många år tillbaka, Frida heter hon. När hon och jag slår våra kloka huvuden ihop blir vi, kanske inte dom dummaste, men i alla fall de minst smarta på denna jord.  I ett av mina inlägg från år 2004 kan man läsa följande lilla historia som utspelar sig någon gång i gymnasiet när Frida fortfarande hade kvar sin golf med fågel i fläkten;

"Fredageftermiddag på en parkering i Sandviken.
(Sofia) - Det var lite dåligt med luft i det här däcket..
(Frida) - Jadu...
Efter en stund kommer Fridas far och byter Fridas punkterade däck till ett reservdäck, ni vet ett sådant där som är ungefär lika brett som ett skottkärrshjul. 50 km/h fick man köra i med det och vi skulle åka hem, hem till Järbo på en 90 väg. Sån jävla tur att det inte var skiftbyte nere på Sandvik. Efter ett tag när vi legat och puttrat på Järbovägen är det en bil som kommer ikapp oss, men han kör inte om oss fast han kan. Då kommer Frida med sin fruktansvärt kloka kommentar: "Det är sådana där som skapar bilköer!!"    "


Klockrent älskling, klockrent.

En bild skulle läggas in som ett kompliment till detta inlägg, men tyvärr ville inte blogg.se det just idag.