Sofia

Julafton, nyår, och tio dagar efter det. Ja vänner, jag vet att jag inte är den som är bäst på det här med att uppdatera bloggen, men jag har helt enkelt inte tid, lust eller orken som behövs. Fast nu ska jag ta tag i detta problem och göra allt som jag kan för att tillfredställa mina tre - fyra läsare.

Vi börjar från början. Julen. Den tillbringades i mina föräldrars trygga och varma hem. Nu syftar jag förstås på att det är varmt på kärlek, det där med värmen i huset ska vi inte ens diskutera. Det faktum att jag sov med pappas en stor t-shirt, mammas mysbyxor, några gamla rosa raggsockor (tur att man inte har bytt skostorlek sen lågstadiet), ett duntäcke, en filt och ett överkast får mig att fundera om det ens är lagligt med en sån kyla i bostaden. Tur att pappa älskar sin vedspis och gladeligen eldar i den! =) Mina dagar där bestod mest i att besöka folk, varva ner och se de små underbara liven (brorsbarnen) leka och samtidigt se dom växa minst en decimeter. De blir så snabbt stora att faster snart måste göra något för att se äldre ut så att folk inte tror att det är syskonen som hon leker med! 

Nyår spenderades i Skellefteå med David och en bunt vänner i ett hus inte långt ifrån de hus som jag spenderade förra nyåret i. Tyvärr startades dagen med sprängande huvudvärk som inte ville gå över, inte ens vid tolvslaget när man stod på trappan och beundrade Ursvikens och Skelleftehamns fyrverkerier. Vi hade förstås våra egna fyrverkerier men de var jag så rädda för att jag inte vågade kika på. Bättra att beundra på avstånd, enligt mig. 

Sen där vid nyår hände någonting, jag vet inte men jag tror att någon lustigkurre fipplade med all världens klockor så att tiden började gå mycket fortare. De senaste tio dagarna har flugit förbi i rekordfart - Inventering, pappa 58 år, morfar 85 år, praktiken, pluggningen inför tentan och jobbet. Allt har som bara flutit ihop till en enda röra och helt plötsligt står jag här och ska göra min sista dag på Coop Bygg.. På ett liten tag, jag kommer ju så klart tillbaka! Den där arbetsplatsen har en viss dragningskraft som är alldeles för stark för att hålla emot. Jag undrar om det kan bero på den hysteriskt orange färgen som nu bryder stället? 

Under dessa dagar som jag inte uppdaterat bloggen så har jag i alla fall uppkommit något. Jag har kommit på förklaringen till varför man kollar lite extra på killar som är finklädda så till den grad att de skulle kunna gå på nobelfest när som helst. (Kostymbyxor, skjorta och slips på en vardag, vad är det för påhitt?) Det är inte för att man beundrar dem, utan det är för att man helt enkelt undrar varför de är så förbaskat uppklädda. Nu gäller det här absolut inte alla, men när man är född och uppvuxen där jag är då är man helt enkelt fostrad till att dras till killar med tre dagars skäggstubb, vildmarksbyxor och med ett dieselmoln ovanför sig.