Nytt jobb.. i alla fall för stunden.
En kort sammanfattning av detta; 660 liters kärl är väldigt tunga och ibland går det faktiskt inte att flytta dessa med en kropp som väger runt femtio, även fast man är stark.
----
Denna dag spenderades på återvinningscentralen med lite sortering av farligt avfall, solning, traktoråkning och vågträning som sysselsättningar. Dagen var mycket lugn och inte allt för mycket energi lades ner, därför var jag både lugn och sansad när jag satte mig i bilen för hemfärd... ända tills jag kom till första rondellen! Redan före rondellen kom jag snabbt ikapp en bil som åkte fruktansvärt sakta, men jag tänkte inte mycket på det utan saktade bara ner och hoppades på att bilen skulle svänga åt ett annat håll innan E4:an. Vi svängde in i rondellen utan problem. Inge bilar åt vänster men på höger sida kom det en bil körandes, vilket en vanlig människa inte reflekterar allt för mycket på. I bilen framför mig satt däremot ingen vanlig människa. Denna person tvärnitade nämligen halvvägs in i rondellen och där stod vi som två fån. Jag hann uttrycka diverse känslor innan jag insåg varför bilen hade stannat. Föraren i bilen framför mig stannade för att släppa fram bilen som kom från höger. Ni vet, vi i Sverige har något som kallas högerregeln vilket gör att vi skall släppa fram bilar som kommer från höger, om vi själva inte kör på en huvudled..och lite andra undantag. Problemet i detta fall var att vi, som ni säkert redan kommit på, befann oss i en rondell där huvudregeln INTE gäller! Herrejisses!
ljuva morgon!
Jag vaknar med ett ryck. Under de tiondelssekunderna då jag fortfarande har halva hjärnan i drömmen vänder jag mig om med några mindre smidiga rörelser och sträcker mig efter mobilen (väckarklockan). Jag har nu hunnit vakna till någorlunda, men mina ögon vill inte riktigt vänja sig vilket gör att jag inte ser siffrorna som skall visa mig vad klockan är. Ytterligare några sekunder går innan allt blir tydligt. Siffrorna 5:36 lyser upp det annars mörka sovrummet. Jag fattar ingenting, väckarklockan skulle ha ringt 5:00, alltså för 36 minuter sedan! Jag hinner uttala några väl valda ord i mitt huvud medan jag kastar av mig täcket och sätter mig på sängkanten. Det är då den ljuva sanningen dimper ner från ovan. Eller rättare sagt, poletten föll ner för mig. Det är helg! Min klocka skall inte ringa förrän 8:00 då jag skall kliva upp och förbereda mig för en dag i skidbacken. En fantastisk känsla sprider sig i kroppen och med ett stort leende kurar jag ner mig under täcket igen. Tillbaka till drömmen, vad nu den handlade om. Klockan 8:00 ringde klockan och jag satte mig upp på sängkanten med några mycket mer graciösa rörelser än de jag utfört några timmar tidigare. Dags för en dag fastspänd på brädan!
--
"Vart är alla glada barn som busar i snön?!" Det är något som jag funderade över idag när jag var ute och spatserade i Skellefteå. När jag var liten, och nej det var faktiskt inte allt för länge sedan, då var minsann var och varannan unge ute och busade i snön. Vart man än gick såg man små leende barn som grävde sig allt djupare in i snöhögen. Idag var det dessutom väldigt mycket nysnö efter helgens...jag vill inte kalla det snöoväder, men det är vad Stockholmarna skulle kalla det. Om det är massa nysnö, och relativt mycket snö för övrigt, då tycker man att det borde vara fler barn som är ute och leker än de två som jag såg under mina 1h 45 min på Skellefteås gator.