Sofia

Måndag morgon. Klockan ringer hysteriskt och och gör sitt yttersta för att jag inte skall vända mig om och dra täcket över huvudet, men jag vinner. Jag stänger av klockan, vänder mig, drar täcket över huvudet och somnar om. Jag faller tillbaka i drömmen, men rycks snabbt som attan ur den igen. Klockan ringer igen, tack gode gud för snooze-knappen. Jag kommer plötsligt ihåg att idag är en sådan dag då jag får betalt för att gå på praktiken - Upp och iväg till återvinningscentralen! Där uppe väntar alla mina orange varselkläder som jag snabbt slänger på mig, sen går jag ut och ställer mig på planen för att vänta på sopbilen som skall plocka upp mig. Japp, jag skulle åka sopbil! Men denna lilla tur var lite annorlunda, jag skulle nämligen agera riktig sopåkare. En sådan som drar kärlen till bilen, tömmer och sedan ställer sig bakpå bilen och åker med till nästa kärl. Tur att jag fick betalt, annars skulle det vara alldeles för mycket smärta för att arbeta gratis. Detta händer i måndags. Igår var det i stort sätt samma visa som gällde. Fast igår började jag klockan sex och startade från Tekniska kontoret på Morön.

En kort sammanfattning av detta; 660 liters kärl är väldigt tunga och ibland går det faktiskt inte att flytta dessa med en kropp som väger runt femtio, även fast man är stark. 

----

Denna dag spenderades på återvinningscentralen med lite sortering av farligt avfall, solning, traktoråkning och vågträning som sysselsättningar. Dagen var mycket lugn och inte allt för mycket energi lades ner, därför var jag både lugn och sansad när jag satte mig i bilen för hemfärd... ända tills jag kom till första rondellen!  Redan före rondellen kom jag snabbt ikapp en bil som åkte fruktansvärt sakta, men jag tänkte inte mycket på det utan saktade bara ner och hoppades på att bilen skulle svänga åt ett annat håll innan E4:an. Vi svängde in i rondellen utan problem. Inge bilar åt vänster men på höger sida kom det en bil körandes, vilket en vanlig människa inte reflekterar allt för mycket på. I bilen framför mig satt däremot ingen vanlig människa. Denna person tvärnitade nämligen halvvägs in i rondellen och där stod vi som två fån. Jag hann uttrycka diverse känslor innan jag insåg varför bilen hade stannat. Föraren i bilen framför mig stannade för att släppa fram bilen som kom från höger. Ni vet, vi i Sverige har något som kallas högerregeln vilket gör att vi skall släppa fram bilar som kommer från höger, om vi själva inte kör på en huvudled..och lite andra undantag. Problemet i detta fall var att vi, som ni säkert redan kommit på, befann oss i en rondell där huvudregeln INTE gäller!  Herrejisses!