Den gamla goda tiden
För några dagar sedan satt jag och kollade igenom gamla dagboksinlägg på den facionabla sidan, lunarstorm. Efter att jag lusläst de flesta inläggen satt jag med tårar rinnande längst med kinderna, nej gott folk. Sofia har inte gott och blivit känslosam, hon är fortfarande sitt kalla jag. Det var bara det att jag skrattade så in i norden att tårarna bara sprutade. Jag vet att det var en blandning av trötthet och hunger som gjorde mig till en skrattande fontän, men det är svårt att undvika att le och skratta när man läser inläggen. Vissa av dom är helt fantastiska. Det kan i och för sig ha och göra med att jag har mycket minnen kring dem, men den största orsaken är ändå att de berättelserna som berättas i inläggen är bara nå så förbaskat korkade.
Jag ska börja från början. För er som inte känt mig så länge: Jag har en vän sen många år tillbaka, Frida heter hon. När hon och jag slår våra kloka huvuden ihop blir vi, kanske inte dom dummaste, men i alla fall de minst smarta på denna jord. I ett av mina inlägg från år 2004 kan man läsa följande lilla historia som utspelar sig någon gång i gymnasiet när Frida fortfarande hade kvar sin golf med fågel i fläkten;
"Fredageftermiddag på en parkering i Sandviken.
(Sofia) - Det var lite dåligt med luft i det här däcket..
(Frida) - Jadu...
Efter en stund kommer Fridas far och byter Fridas punkterade däck till ett reservdäck, ni vet ett sådant där som är ungefär lika brett som ett skottkärrshjul. 50 km/h fick man köra i med det och vi skulle åka hem, hem till Järbo på en 90 väg. Sån jävla tur att det inte var skiftbyte nere på Sandvik. Efter ett tag när vi legat och puttrat på Järbovägen är det en bil som kommer ikapp oss, men han kör inte om oss fast han kan. Då kommer Frida med sin fruktansvärt kloka kommentar: "Det är sådana där som skapar bilköer!!" "
Klockrent älskling, klockrent.
Jag ska börja från början. För er som inte känt mig så länge: Jag har en vän sen många år tillbaka, Frida heter hon. När hon och jag slår våra kloka huvuden ihop blir vi, kanske inte dom dummaste, men i alla fall de minst smarta på denna jord. I ett av mina inlägg från år 2004 kan man läsa följande lilla historia som utspelar sig någon gång i gymnasiet när Frida fortfarande hade kvar sin golf med fågel i fläkten;
"Fredageftermiddag på en parkering i Sandviken.
(Sofia) - Det var lite dåligt med luft i det här däcket..
(Frida) - Jadu...
Efter en stund kommer Fridas far och byter Fridas punkterade däck till ett reservdäck, ni vet ett sådant där som är ungefär lika brett som ett skottkärrshjul. 50 km/h fick man köra i med det och vi skulle åka hem, hem till Järbo på en 90 väg. Sån jävla tur att det inte var skiftbyte nere på Sandvik. Efter ett tag när vi legat och puttrat på Järbovägen är det en bil som kommer ikapp oss, men han kör inte om oss fast han kan. Då kommer Frida med sin fruktansvärt kloka kommentar: "Det är sådana där som skapar bilköer!!" "
Klockrent älskling, klockrent.
En bild skulle läggas in som ett kompliment till detta inlägg, men tyvärr ville inte blogg.se det just idag.
Söta bebisar & killar som luktar diesel
Julafton, nyår, och tio dagar efter det. Ja vänner, jag vet att jag inte är den som är bäst på det här med att uppdatera bloggen, men jag har helt enkelt inte tid, lust eller orken som behövs. Fast nu ska jag ta tag i detta problem och göra allt som jag kan för att tillfredställa mina tre - fyra läsare.
Vi börjar från början. Julen. Den tillbringades i mina föräldrars trygga och varma hem. Nu syftar jag förstås på att det är varmt på kärlek, det där med värmen i huset ska vi inte ens diskutera. Det faktum att jag sov med pappas en stor t-shirt, mammas mysbyxor, några gamla rosa raggsockor (tur att man inte har bytt skostorlek sen lågstadiet), ett duntäcke, en filt och ett överkast får mig att fundera om det ens är lagligt med en sån kyla i bostaden. Tur att pappa älskar sin vedspis och gladeligen eldar i den! =) Mina dagar där bestod mest i att besöka folk, varva ner och se de små underbara liven (brorsbarnen) leka och samtidigt se dom växa minst en decimeter. De blir så snabbt stora att faster snart måste göra något för att se äldre ut så att folk inte tror att det är syskonen som hon leker med!
Nyår spenderades i Skellefteå med David och en bunt vänner i ett hus inte långt ifrån de hus som jag spenderade förra nyåret i. Tyvärr startades dagen med sprängande huvudvärk som inte ville gå över, inte ens vid tolvslaget när man stod på trappan och beundrade Ursvikens och Skelleftehamns fyrverkerier. Vi hade förstås våra egna fyrverkerier men de var jag så rädda för att jag inte vågade kika på. Bättra att beundra på avstånd, enligt mig.
Sen där vid nyår hände någonting, jag vet inte men jag tror att någon lustigkurre fipplade med all världens klockor så att tiden började gå mycket fortare. De senaste tio dagarna har flugit förbi i rekordfart - Inventering, pappa 58 år, morfar 85 år, praktiken, pluggningen inför tentan och jobbet. Allt har som bara flutit ihop till en enda röra och helt plötsligt står jag här och ska göra min sista dag på Coop Bygg.. På ett liten tag, jag kommer ju så klart tillbaka! Den där arbetsplatsen har en viss dragningskraft som är alldeles för stark för att hålla emot. Jag undrar om det kan bero på den hysteriskt orange färgen som nu bryder stället?
Under dessa dagar som jag inte uppdaterat bloggen så har jag i alla fall uppkommit något. Jag har kommit på förklaringen till varför man kollar lite extra på killar som är finklädda så till den grad att de skulle kunna gå på nobelfest när som helst. (Kostymbyxor, skjorta och slips på en vardag, vad är det för påhitt?) Det är inte för att man beundrar dem, utan det är för att man helt enkelt undrar varför de är så förbaskat uppklädda. Nu gäller det här absolut inte alla, men när man är född och uppvuxen där jag är då är man helt enkelt fostrad till att dras till killar med tre dagars skäggstubb, vildmarksbyxor och med ett dieselmoln ovanför sig.
Kattungen Rut satt i Davids knä och delade efterrätt med honom på nyår.
Har ni sett något sötare? Alltså, jag syftar på katten;)
Vi börjar från början. Julen. Den tillbringades i mina föräldrars trygga och varma hem. Nu syftar jag förstås på att det är varmt på kärlek, det där med värmen i huset ska vi inte ens diskutera. Det faktum att jag sov med pappas en stor t-shirt, mammas mysbyxor, några gamla rosa raggsockor (tur att man inte har bytt skostorlek sen lågstadiet), ett duntäcke, en filt och ett överkast får mig att fundera om det ens är lagligt med en sån kyla i bostaden. Tur att pappa älskar sin vedspis och gladeligen eldar i den! =) Mina dagar där bestod mest i att besöka folk, varva ner och se de små underbara liven (brorsbarnen) leka och samtidigt se dom växa minst en decimeter. De blir så snabbt stora att faster snart måste göra något för att se äldre ut så att folk inte tror att det är syskonen som hon leker med!
Nyår spenderades i Skellefteå med David och en bunt vänner i ett hus inte långt ifrån de hus som jag spenderade förra nyåret i. Tyvärr startades dagen med sprängande huvudvärk som inte ville gå över, inte ens vid tolvslaget när man stod på trappan och beundrade Ursvikens och Skelleftehamns fyrverkerier. Vi hade förstås våra egna fyrverkerier men de var jag så rädda för att jag inte vågade kika på. Bättra att beundra på avstånd, enligt mig.
Sen där vid nyår hände någonting, jag vet inte men jag tror att någon lustigkurre fipplade med all världens klockor så att tiden började gå mycket fortare. De senaste tio dagarna har flugit förbi i rekordfart - Inventering, pappa 58 år, morfar 85 år, praktiken, pluggningen inför tentan och jobbet. Allt har som bara flutit ihop till en enda röra och helt plötsligt står jag här och ska göra min sista dag på Coop Bygg.. På ett liten tag, jag kommer ju så klart tillbaka! Den där arbetsplatsen har en viss dragningskraft som är alldeles för stark för att hålla emot. Jag undrar om det kan bero på den hysteriskt orange färgen som nu bryder stället?
Under dessa dagar som jag inte uppdaterat bloggen så har jag i alla fall uppkommit något. Jag har kommit på förklaringen till varför man kollar lite extra på killar som är finklädda så till den grad att de skulle kunna gå på nobelfest när som helst. (Kostymbyxor, skjorta och slips på en vardag, vad är det för påhitt?) Det är inte för att man beundrar dem, utan det är för att man helt enkelt undrar varför de är så förbaskat uppklädda. Nu gäller det här absolut inte alla, men när man är född och uppvuxen där jag är då är man helt enkelt fostrad till att dras till killar med tre dagars skäggstubb, vildmarksbyxor och med ett dieselmoln ovanför sig.
Kattungen Rut satt i Davids knä och delade efterrätt med honom på nyår.
Har ni sett något sötare? Alltså, jag syftar på katten;)
Jullov i Järbo
Efter en del förseningar och en aning konstig färd på marken på arlanda kom jag till slut ut till bagagebandet där mor och far stod med öppna armar och väntade på mig. Sen återstod en 17 mil lång resa hem till byn, med ett stopp i valbo för lite snabbshoppping med mammsen=) Hittade faktiskt ett riktigt snygg rött skärp som jag ska ha till någon av mina svarta kläningar som jag har med mig. Tror i alla fall att det kommer bli en alldeles utmärkt julkreaktion!
Annars är det fruktansvärt skönt att vara tillbaka i byn, men om några dagar kommer jag längta hem igen. Hem till lägenheten och det norrländska lugnet. Men ni vet hur det är - Borta bra, men hemma bäst. Nu råkar hemma ha blivit Skellefteå och storgatan =)
Jag tar mig nu ett väl förtjänat "jullov" och återkommer om några dagar med en julig uppdatering.
God jul!
Kärlekshandtag
Jag har äntligen fått i gång min dator! Eller rättare sagt, jag har fixat den så att den startar utan strömkabel vilket gör att jag nu kan använda den som den bärbara dator den egentlgen är. Jag har haft väldiga problem med min dator länge nu, men en vän till mig sa att jag skulle testa att pilla lite på batteriet för i bästa fall kunde det bara var det som var glappt. I dag kom jag ihåg det där och vände därför min dator upp och ner för att leta reda på batteriet. Jag vet inte om det var med glädje eller sorg som jag insåg att det inte var något fel på min dator eller battariet. Felet var bara den enkla saken att batteriet inte satt i....
----
Jag satt där och lyssnade till dansbandet Säxtättens och kände hur den där vinflaskan á la flygplanstorlek var överflödig. 110 personer och alla NCC:are på ett eller annat sätt. Från högsta hönset och ner till de riktiga arbetarna. Alla var där. Jag pratar förstås om NCCs middag som gavs på Skandic i lördags. Jag var uppklädd till tusan (i alla fall om man jämför med hur jag brukar se ut på vardagarna), lockat hår, svarta ögon, klänning och högklackat. Jag var nästan vacker som en dag. Brevid mig hade jag en David i kostym och skjorta, han var däremot lika vacker som en dag.
I söndags var jag på min allra första korpen-innebandymatch. Nej gott folk, jag spelade inte. Det är en alldeles för liten boll och en klubba för mycket i den där sporten för min smak. Jag satt på läktaren och kollade när Glesbygdens IF mötte Tekniska kontoret. Glesbygdens IF, även kallat "Glesbygds", var det lag som jag hejade på. Detta trots att det andra laget inom kort kommer bli min nya arbetsplats en stund framöver, men för att återgå till "Glesbygds". Laget består av ungefär 15 stycken föredetta bondläppar som är avdankade hockeyspelare, därav deras något aggresiva spelsätt med tacklingar mot "sargen". Dessa "pojkar" är sådana som helt enkelt tycker att mat är en aning för gott för att avstå ifrån, därför kan man (i smyg!) ana så kallade "Lovehandles" på, om inte samtliga deltagare, så i alla fall på 3/4 av laget. Detta är förstås inget som är negativt för "pojkarna" utan detta gör det hela lite charmigare och lite trevligare. Allt detta fick mig att komma ihåg en serie som jag läste i tidningen, och som jag till min stora glädje klippte ut och sparade.
Jag hoppas att ni ser vad det står, hör av er annars
----
Jag satt där och lyssnade till dansbandet Säxtättens och kände hur den där vinflaskan á la flygplanstorlek var överflödig. 110 personer och alla NCC:are på ett eller annat sätt. Från högsta hönset och ner till de riktiga arbetarna. Alla var där. Jag pratar förstås om NCCs middag som gavs på Skandic i lördags. Jag var uppklädd till tusan (i alla fall om man jämför med hur jag brukar se ut på vardagarna), lockat hår, svarta ögon, klänning och högklackat. Jag var nästan vacker som en dag. Brevid mig hade jag en David i kostym och skjorta, han var däremot lika vacker som en dag.
I söndags var jag på min allra första korpen-innebandymatch. Nej gott folk, jag spelade inte. Det är en alldeles för liten boll och en klubba för mycket i den där sporten för min smak. Jag satt på läktaren och kollade när Glesbygdens IF mötte Tekniska kontoret. Glesbygdens IF, även kallat "Glesbygds", var det lag som jag hejade på. Detta trots att det andra laget inom kort kommer bli min nya arbetsplats en stund framöver, men för att återgå till "Glesbygds". Laget består av ungefär 15 stycken föredetta bondläppar som är avdankade hockeyspelare, därav deras något aggresiva spelsätt med tacklingar mot "sargen". Dessa "pojkar" är sådana som helt enkelt tycker att mat är en aning för gott för att avstå ifrån, därför kan man (i smyg!) ana så kallade "Lovehandles" på, om inte samtliga deltagare, så i alla fall på 3/4 av laget. Detta är förstås inget som är negativt för "pojkarna" utan detta gör det hela lite charmigare och lite trevligare. Allt detta fick mig att komma ihåg en serie som jag läste i tidningen, och som jag till min stora glädje klippte ut och sparade.
Jag hoppas att ni ser vad det står, hör av er annars
Framtiden kom gående.
Jag satt där i mina egna tankar, värken i ryggen var som en irriterande fluga över mitt huvud, vilket gjorde att jag mest funderade hur jag skulle få den att sluta vara en pina. Jag var långt bort, minns inte vart, men det var ganterat ett bättre ställe än kassan på Coop. Jag märker att jag blir mer och mer irriterad, funderar ett tag om det är just för ryggen, men upptäcker ganska snart att det är något annat som stör mig. Jag lyfter blicken och spanar ut, upptäcker ett par som går och skrattar medan ett förfärligt oljud förföljer dem. Jag funderar en stund om de inte orkar lyfta sina varor utan drar dem efter sig. Efter en stund när de rundar torget ser jag vad det är för oljud. Det är en liten varelse, knappt stor nog att gå, som drar en barnsnösläde efter sig. Jag vickar på huvudet, och ler ett fånigt leende "så söt man kan vara" tänker jag. När ekipaget kommer fram till kassan där jag sitter med mitt leende är det dags att lägg upp varorna på bandet. Den lilla, helt underbart söta varelsen vill inte riktigt släppa taget om sin snösläde och brister därför ut i gråt, fortfarande sockersöt. "men gumman, du måste ge släden till tanten i kassan så hon kan ta betalt för den" säger mamman. Jag väcks ur min förundran över den lilla sockersöta varelsen. "Tant?! vänta nu, vem är tant?!" hinner jag tänka innan fadern i sällskapet försöker rädda situationen med kommentaren. "tant? haha!". Jag tar betalt, men allt går på rutin, jag är alleles för chockad för att sväva ut och kommentar allt.
När den värsta cocken lagt sig förstår jag vad som hänt. Jag, Sofia Magdalena Söderblom, har blivit kallad "Tant" i 21-års ålder. Hur skall detta sluta?
21-årig tant på bröllop i Timrå i somras.
När den värsta cocken lagt sig förstår jag vad som hänt. Jag, Sofia Magdalena Söderblom, har blivit kallad "Tant" i 21-års ålder. Hur skall detta sluta?
21-årig tant på bröllop i Timrå i somras.
Premiär och vuxenpoäng.
I lördags var det dags för årets största händelse. Snowboardpremiären! David kom med den briljanta idén att åka till inlandet där det finns mer snö och testa benen. Sagt och gjort. Lördag morgon vaknade jag alldeles för tidigt, men hur pigg som helst. MInns ni hur det var när man var liten och vaknade på julaftonsmorgonen? Full av förväntan och på ett strålande humör. Exakt så var det för mig denna morgon.
Själva åkandet gick över förväntan! Det är ändå konstigt att man efter ett så långt uppehåll bara kan ställa sig på brädan och swischa ner som om man inte gjort något annat under sommaren. Detta får ett litet hopp att tändas i mig. Ett hopp om att kanske, kanske sitter mina skidkunskaper i ryggraden. Jag åkte faktiskt skidor i åtta år innan jag bytte till brädan, men brädan har hängt med varje vinter sedan dess. Det blir ungefär tio år i år.. Ni förstår, jag har fått för mig att jag börjar bli för gammal för brädan och tycker därför att jag borde byta ut den. Vi får se hur det blir..
I morse när jag vaknade tassade jag försiktigt, försiktigt upp för att inte väcka David. Jag tog alla kläder i famnen och tassade ut i hallen för att byta om. När jag står där ute upptäcker jag något i spegeln. Mig själv i trosor och linne. Jag kollar en sväng hur kroppen ser ut, precis som de flesta gör när de upptäcker sig själva i spegeln. Jag stannar vid benen, jag står en lång stund och inspekterar dem. Sedan upptäcker jag till min förvåning, och förskräckelse. Jag gillar mina ben! De når exakt ner till marken, och det är precis sådana jag vill ha. Okej, de är kanske lite knubbiga och runda på sina ställen, men det gör bara att jag står stadigare på jorden med mina små fötter.
Mina fötter och min bräda på storklinta.
Själva åkandet gick över förväntan! Det är ändå konstigt att man efter ett så långt uppehåll bara kan ställa sig på brädan och swischa ner som om man inte gjort något annat under sommaren. Detta får ett litet hopp att tändas i mig. Ett hopp om att kanske, kanske sitter mina skidkunskaper i ryggraden. Jag åkte faktiskt skidor i åtta år innan jag bytte till brädan, men brädan har hängt med varje vinter sedan dess. Det blir ungefär tio år i år.. Ni förstår, jag har fått för mig att jag börjar bli för gammal för brädan och tycker därför att jag borde byta ut den. Vi får se hur det blir..
I morse när jag vaknade tassade jag försiktigt, försiktigt upp för att inte väcka David. Jag tog alla kläder i famnen och tassade ut i hallen för att byta om. När jag står där ute upptäcker jag något i spegeln. Mig själv i trosor och linne. Jag kollar en sväng hur kroppen ser ut, precis som de flesta gör när de upptäcker sig själva i spegeln. Jag stannar vid benen, jag står en lång stund och inspekterar dem. Sedan upptäcker jag till min förvåning, och förskräckelse. Jag gillar mina ben! De når exakt ner till marken, och det är precis sådana jag vill ha. Okej, de är kanske lite knubbiga och runda på sina ställen, men det gör bara att jag står stadigare på jorden med mina små fötter.
Mina fötter och min bräda på storklinta.
Kvitto på villovift.
En äldre dam kom in på jobbet idag vid halv nio-tiden på morgonen, jag såg i hennes ögon att hon var bekymrad och osäker. Hon förklarade att hon igår på morgonen mellan åtta-nio hade varit in och handlat en toalettsits för 329:- och att hon hade tappat bort kvittot. Detta kvitto var något som hon verkligen ville ha då hennes toalettsits hade en garanti på fem år. Snäll som jag är vände jag mig mot dator för att leta på hennes kvitto och därefter skriva ut ett nytt åt henne. Tyvärr hittade jag det inte, men sa att jag skulle kolla under dagen då jag hade mer tid så jag fick hennes nummer och namn. Jag letade och letade efter det förbaskade kvittot, men jag kunde inte hitta det! Jag funderade en stund och tänkte att hon kanske tagit fel på dagarna, det är lätt hänt till och med för en kvinna som jag. Jag ändrade sökfunktionen så att jag sökte varje morgon denna vecka mellan åtta-nio. Men kvittot fanns inte! Jag beslutade mig för att ringa upp damen och ta reda på exakta tiden, dagen och summan. Till min stora förvåningen kunde inte damen minnas vilken dag det var, dessutom blev hon osäker om det verkligen var mellan åtta-nio på morgonen. Men hon visste att toalettsitsen kostade 329:- och att hon köpt en timer för 39:- också. "Okej!" tänkte jag. Nu hade jag i alla fall rätta summan vilket gjorde att jag kunde söka på den! Jag knappade in måndag-torsdag och 368:-. Fortfarande fanns inte det rätta kvittot! Det är då geniet i mig vaknar till liv och gör nytta. "Köpte du någon påse också?" frågade jag lite försiktigt. "Joo, en papperskasse" svarade damen. "YES!" tänkte jag och ändrade summan till 371:- Då, äntligen, hittar jag kvittot! Efter tre timmars sökande, och efter ett samtal på 15 minuter med damen ifråga. Hon blir överlycklig och överröser mig med tack, och när jag försöker avsluta säger hon att hon ska skicka med ett schampo till mig när hon hämtar kvittot. Jag tänker inte så mycket mer på det förrän en äldre man står framför kassan och frågar efter Sofia. "Jo det är jag", svarade jag till min förvåning. "Jamen då är den här kassen till dig, och sen ska jag hämta ett kvitto också" svarade mannen. I kassen var schampot som damen pratade om!
Jag ska försöka att sammanfatta; kvinnan i fråga var Hårolog och som tack för min envishet fick jag ett tokdyrt schampo! Inte alla som får sådana presenter av kunderna!
Två datorer och ett pucko
Torsdagkväll och ytterligare en massa dagar har försvunnit bakom mig.
Jag sitter här med två datorer brevid mig, en på vänster sida för att leka med och en på höger sida för att plugga med. Försök gissa vilken jag använder mest..
Klockan ett inatt tog jag mitt förnuft till fånga och gick och lade mig. Jag somnade relativt snabbt, men som vanligt vaknar jag runt fyra-fem som vilken annan gumma som helst. Jag funderade ett tag på att gå upp och sätta mig och sticka som min älskade mormor brukar göra. Det var då det slog mig. Jag kan inte sticka. Låg och filosoferade ett tag och tittade i taket, efter en stund ringer min väckarklocka "men vad i hela, ringer du nu?!" hinner jag tänka innan jag upptäcker att klockan hunnit blivit åtta, vilket betyder att jag måste somnat om trots allt. Tack och lov! Jag stack ut en fot utanför täcket och upptäckte, utan förvåning, att det var rysligt kallt i rummet. Jag hade dock haft något bakom pannbenet kvällen innan när jag la mig, för nedanför sängen låg mina raggsockor (som mormor stickat!). Upp och hoppa, dags att plugga! Efter X-antal timmar började klockan närma sig halv ett och det var dags att byta skepnad. Av med studentattityden och på med säljarattityden. Det var dags att förvandla sig till säljare på Coop Bygg i Skellefteå.
Nu sitter jag alltså här, efter en dag på jobbet, och försöker ta upp mina studier från i morse. Två datorer och ett pucko som trodde, i en av sina mindre lyckade stunder, att om hon inte har något glas på klockan så blir den vattentät..
För övrigt så skall det puckot eventuellt få användning av sin nya skidjacka till helgen, hon är i ectas!
Min nya skid- snowboardjacka.
Jag sitter här med två datorer brevid mig, en på vänster sida för att leka med och en på höger sida för att plugga med. Försök gissa vilken jag använder mest..
Klockan ett inatt tog jag mitt förnuft till fånga och gick och lade mig. Jag somnade relativt snabbt, men som vanligt vaknar jag runt fyra-fem som vilken annan gumma som helst. Jag funderade ett tag på att gå upp och sätta mig och sticka som min älskade mormor brukar göra. Det var då det slog mig. Jag kan inte sticka. Låg och filosoferade ett tag och tittade i taket, efter en stund ringer min väckarklocka "men vad i hela, ringer du nu?!" hinner jag tänka innan jag upptäcker att klockan hunnit blivit åtta, vilket betyder att jag måste somnat om trots allt. Tack och lov! Jag stack ut en fot utanför täcket och upptäckte, utan förvåning, att det var rysligt kallt i rummet. Jag hade dock haft något bakom pannbenet kvällen innan när jag la mig, för nedanför sängen låg mina raggsockor (som mormor stickat!). Upp och hoppa, dags att plugga! Efter X-antal timmar började klockan närma sig halv ett och det var dags att byta skepnad. Av med studentattityden och på med säljarattityden. Det var dags att förvandla sig till säljare på Coop Bygg i Skellefteå.
Nu sitter jag alltså här, efter en dag på jobbet, och försöker ta upp mina studier från i morse. Två datorer och ett pucko som trodde, i en av sina mindre lyckade stunder, att om hon inte har något glas på klockan så blir den vattentät..
För övrigt så skall det puckot eventuellt få användning av sin nya skidjacka till helgen, hon är i ectas!
Min nya skid- snowboardjacka.
Husmor upptäcker problemet
Något slog mig idag när jag stod där i köket med förklädet på och mjöl över hela magen, precis som en äkta husmor. Jag har förbannat min spis så till den grad att det nästan blev barnförbjudet. Den bränner snett, värmer inte tillräckligt och är allmänt mindre värd. Idag stod jag där i köket och vispade ihop smeten till den obligatoriska "torsdagspannkakan", dagen till äran en smet till en tjockpannkaka. Jag hällde i fläsket i långpannan och hällde sedan över smeten. Det är då det händer, det är då det slår mig. Det är inte ugnen det är fel på när kakan eller tjockpannkakan blir högre på ena sidan. Smeten drar sig ju mot norr! Nej, jag är inte förvirrad eller överstressad. Vårt hyreshus har satt sig i framkant, vilket gör att hela huset lutar åt ett håll..åt norr. Det är därför allt som jag tillagar i ugnen blir högre på ena sidan!
Problemet är löst!
När detta slog mig var jag tvungen att testa hur mycket som behövdes för att få smeten i långpannan att ligga i ett jämt lager. Se exprimentet på bilden nedan.
En dubbelvikt tidning krävdes för att långpannan skulle stå rakt.
Hahaha! var bara tvungen att lägga in resultatet. Vad tror ni? Är huset en aning snett? ;)
Problemet är löst!
När detta slog mig var jag tvungen att testa hur mycket som behövdes för att få smeten i långpannan att ligga i ett jämt lager. Se exprimentet på bilden nedan.
En dubbelvikt tidning krävdes för att långpannan skulle stå rakt.
Hahaha! var bara tvungen att lägga in resultatet. Vad tror ni? Är huset en aning snett? ;)
Känsliga läsare varnas.
Diskpropparna låg på fel plats och tanten ställde sig och skrek åt mig att de var slut. När hon väl hade hittat ut genom dörrarna ställde jag mig och sorterade dem efter färg. Röda till höger, gröna till vänster, gula bredvid de gröna. Någonting störde dock min fanatiska iver att sortera propparna rätt. Någon inne i butiken spelade Bob Marleys "No women No Cry"! Jag blir helt lyrisk och spetsar öronen för att kunna lokalisera denna underbara människa. Sedan i mitt stilla sinne minns jag varför denna låt spelas... Det är Davids väckarklocka som ringer. Vi befinner hos i Daglösten och klockan står på 3:45 och det är dags att sluta sova och bege sig ut i skogen och älgpasset. Japp, det var dags för Sofias första älgjakt!
Det var i fredags som denna morgon, eller väldigt sen kväll, var ett faktum. Jag och David klädde på oss för kung och fosterland och begav oss smygande ut i skogen. David först med geväret i högsta hugg och jag tio meter bakom (precis som vi hade tränat!) med en lite för stor fikaväska på ryggen (det var en sån där med inbyggd stol och ryggstöd). När vi är tillräckligt nära passet och åkern som vi ska sitta vid, ser vi en stor tjur springa iväg och sedan stanna till en bit bort. Jag tvärstannar och står blickstilla i flera minuter. David börjar smyga närmare och jag hänger på. Då upptäcker vi dem! Tillsammans med tjuren står en ko med kalv också! Tyvärr ser kon oss och springer iväg rakt in i skogen. "jahapp, då kan vi ju lika gärna byta pass" viskar David. Vi stannar dock en stund till och en halvtimme senare ligger en liten tjur skjuten på åker och jag står och darrar av adrenalinkicken! Vi lunkar tillbaka till Davids föräldrar och hämtar traktor för att frakta hem tjuren. Två timmar senare är åtta älgar skjutna och slakteriet är fullt. Jag tror att jag tillbringade mer tid i slakteriet än på älgpasset, men det var en mycket lärorik dag!
Klockan 05:15 den 7 september 2007
David i full mundering.
Det var i fredags som denna morgon, eller väldigt sen kväll, var ett faktum. Jag och David klädde på oss för kung och fosterland och begav oss smygande ut i skogen. David först med geväret i högsta hugg och jag tio meter bakom (precis som vi hade tränat!) med en lite för stor fikaväska på ryggen (det var en sån där med inbyggd stol och ryggstöd). När vi är tillräckligt nära passet och åkern som vi ska sitta vid, ser vi en stor tjur springa iväg och sedan stanna till en bit bort. Jag tvärstannar och står blickstilla i flera minuter. David börjar smyga närmare och jag hänger på. Då upptäcker vi dem! Tillsammans med tjuren står en ko med kalv också! Tyvärr ser kon oss och springer iväg rakt in i skogen. "jahapp, då kan vi ju lika gärna byta pass" viskar David. Vi stannar dock en stund till och en halvtimme senare ligger en liten tjur skjuten på åker och jag står och darrar av adrenalinkicken! Vi lunkar tillbaka till Davids föräldrar och hämtar traktor för att frakta hem tjuren. Två timmar senare är åtta älgar skjutna och slakteriet är fullt. Jag tror att jag tillbringade mer tid i slakteriet än på älgpasset, men det var en mycket lärorik dag!
Klockan 05:15 den 7 september 2007
David i full mundering.
Ibland händer allt lite för fort för att uppfattas på rätt sätt.
Från att vara jätteledig i tre dagar till att vara tokupptagen i tre dagar. Det är ett ganska stort steg. Hur hände detta? som min vän Frida skulle sagt. Jo, det hela började med att en viss chef ringde mig i morse. "Hej! Kan du komma och jobba om en timme?" Trött och yrvaken som jag var svarade jag självklart ja. "Menar du det?! Kan du jobba imorgon också?" utbrister min chef. "Jadå" svarade jag utan att riktigt tänka på vad han tryckte in för mening i slutet. jag svarade ju på första frågan... Det hela slutade i alla fall med att jag jobbade 10-16 idag och 10-16 imorgon. Sen ska jag sitta i skogen från fem på mogonen på fredagen..där rök mina tre lediga dagar. "Hoppsan" som min vän Heléne skulle sagt...
Om nu undrar varför jag ska sitta i skogen på fredag så råkar det vara så att min sambo ska få lite sällskap på älgpasset.
Många säger att jag är lik min mor. Visst, vi är korta och brunetter. Men är det så mycket mer? Enligt David så är det tydligen allt.. Jag minns den där gången jag och mamma jobbade på OK tillsammans en kväll. En äldre man kom in (han var väl runt 50-55 år) han tvärstannade framför kassan och stirrade på mig, sen på mamma som stod vid korvdisken, sen på mig, sen på mamma..... osv... "Ni bara måste vara mor och dotter" utbrast han till slut.
Min mor, med den omtalade Bergsbyglassen, en varm sommardag i Skellefteå.
Om nu undrar varför jag ska sitta i skogen på fredag så råkar det vara så att min sambo ska få lite sällskap på älgpasset.
Många säger att jag är lik min mor. Visst, vi är korta och brunetter. Men är det så mycket mer? Enligt David så är det tydligen allt.. Jag minns den där gången jag och mamma jobbade på OK tillsammans en kväll. En äldre man kom in (han var väl runt 50-55 år) han tvärstannade framför kassan och stirrade på mig, sen på mamma som stod vid korvdisken, sen på mig, sen på mamma..... osv... "Ni bara måste vara mor och dotter" utbrast han till slut.
Min mor, med den omtalade Bergsbyglassen, en varm sommardag i Skellefteå.
Coopare i all ära
Efter diverse påtryckningar skall jag nu försöka sammanfatta förra söndagens lilla..spektakel. Nästan alla "sommarfåglar" på Coop Bygg & Trädgård i Skellefteå, även mig själv inräknad, hade en liten avskedsfest. Tyvärr kära (fd) arbetskamrater kommer jag inte ta tillbaka det som jag skrev om förra festen, men jag kan med en aning svagt minne säga att ni som var där, ni tog er helt klart över den nivå av alkoholintag som sandvikarna behöver. Vilket med viss ansträngning kan ses på bilderna nedan.
Festen blev mycket lyckad trots att det var söndag och att jag kom hem till lägenheten måndag morgon klockan tre.
Några av "sommarfåglarna" på Coop i ett inte alltför nyktert tillstånd.
Från vänster uppifrån: Susanne, Emil, Johanna, Anders och Emma.
Dagens sämsta - De norrländska myggen
En bild säger mer än tusen ord. Ett tillägg bör dock göras: Förbannade mygg!
Pitehavsbad en varm dag i augusti
Jag nästan glömde att berätta om min lilla tur til Piteå och pitehavsbad i onsdags!
När jag och David satt i bilen upp till Skellefteå kom jag och tänka på min finska, Emma. Jag skickade iväg ett sms och hörde mig för vad hon pysslade med. Det visade sig att hon var i Luleå på ett kort besök. "Kom till Pitehavsbad imorgon" utbrats jag. Sagt och gjort! Klockan halv tio satt jag mig i bilen och körde de 8 milen till Pite. Väl där hämtade jag upp Emma på busstationen i centrum och så styrde vi mot havet och stranden.
Emma lyckades med en sån klockren grej att det är värt att skriva ner det här. Vi ligger på filten och solar och jag märker att Emma tittar förundrat på en tjej som står och babblar en massa. "Är det intressant?" frågar jag. Emma vänder sig om och ser helt förskräckt ut. "Hon måste prata på någon slags dialekt, jag förstår inte vad hon säger!" utbrister Emma. Jag ler lite, vickar huvudet på sne och svarar " Emma....hon är norska"
När jag och David satt i bilen upp till Skellefteå kom jag och tänka på min finska, Emma. Jag skickade iväg ett sms och hörde mig för vad hon pysslade med. Det visade sig att hon var i Luleå på ett kort besök. "Kom till Pitehavsbad imorgon" utbrats jag. Sagt och gjort! Klockan halv tio satt jag mig i bilen och körde de 8 milen till Pite. Väl där hämtade jag upp Emma på busstationen i centrum och så styrde vi mot havet och stranden.
Emma lyckades med en sån klockren grej att det är värt att skriva ner det här. Vi ligger på filten och solar och jag märker att Emma tittar förundrat på en tjej som står och babblar en massa. "Är det intressant?" frågar jag. Emma vänder sig om och ser helt förskräckt ut. "Hon måste prata på någon slags dialekt, jag förstår inte vad hon säger!" utbrister Emma. Jag ler lite, vickar huvudet på sne och svarar " Emma....hon är norska"
Mästerfotografen Sofia M Söderblom
jaha, då har en hel massa dagar flygit förbi igen. Alla dagar bara försvinner! Fast idag var ett undantag..när jag slutade på jobbet kunde jag nämligen inte minnas om det var jag som öppnat eller om det var Johanna.. Efter en stunds tänkande kom jag på att det var faktiskt jag som gick hem först, vilket betyder att Johanna är kvar och stänger. Smaaart.
Vad har hänt de senaste veckorna då? En hel massa faktiskt, för omväxlings skull. Var till Sundsvall en sväng förra lördagen. Davids några kompisar gifte sig, jag hade aldrig träffat människorna, men det blev i alla fall riktigt roligt till slut. Det visade sig nämligen vara tre sandvikare på festen! Tyvärr kände jag inte igenom dom, men staden är liten och dagen efter frågade jag pappa och han visste vilken en av dom var.
När vi ändå hade styrt vår (läs Davids) passat mot Sundsvall tyckte vi att vi lika gärna kunde köra ner till byn och hälsade på en sväng. Vi hann med både familjemiddag, dagstur till stugan och en fisketur i Öjaren (se bild nedan) trots att vi bara stannade två dagar. Tyvärr hanns det inte med allt som man velat....förlåt Frida.
Jag undrar när man ska få tid över att göra allt det där man ska göra när man är ledig ?
Vad har hänt de senaste veckorna då? En hel massa faktiskt, för omväxlings skull. Var till Sundsvall en sväng förra lördagen. Davids några kompisar gifte sig, jag hade aldrig träffat människorna, men det blev i alla fall riktigt roligt till slut. Det visade sig nämligen vara tre sandvikare på festen! Tyvärr kände jag inte igenom dom, men staden är liten och dagen efter frågade jag pappa och han visste vilken en av dom var.
När vi ändå hade styrt vår (läs Davids) passat mot Sundsvall tyckte vi att vi lika gärna kunde köra ner till byn och hälsade på en sväng. Vi hann med både familjemiddag, dagstur till stugan och en fisketur i Öjaren (se bild nedan) trots att vi bara stannade två dagar. Tyvärr hanns det inte med allt som man velat....förlåt Frida.
Jag undrar när man ska få tid över att göra allt det där man ska göra när man är ledig ?
Himmel, land och vatten en sen kväll på Öjaren i Sandviken.
Dagens sämsta
Det halvdålig på det här med uppdateringar märker jag... Jaja, jag har faktikst riktigt bra bortföklaringar! Det hela har att göra med att min mor och far har varit här nu tors-mån. Riktigt trevligt, for på en massa roliga saker och äventyr (Se tex bild nedan). Jag var bland annat ute och handlade med mamma på stan, det blev faktiskt bara ett varsitt par skor så det var en dålig shoppingrunda... Men mina skor var i alla fall riktigt snygga! MIddag med Davids föräldrar hann vi också med!
Annars har jag mest jobbat och stått i. Hade en jobbfest i lördags, trevligt och mysigt. Men dom var inte lika duktiga på att dricka som töserna från Sandviken är ; ) Så jag gav upp och fick nöja mig med att enbart vara salongsberusad.. eller, nä. Jag var det man är när man är mellan salongsberusad och överförfriskad. Vad är man då? Bara full eller påverkad?
Nää, nu ska jag sova.
Annars har jag mest jobbat och stått i. Hade en jobbfest i lördags, trevligt och mysigt. Men dom var inte lika duktiga på att dricka som töserna från Sandviken är ; ) Så jag gav upp och fick nöja mig med att enbart vara salongsberusad.. eller, nä. Jag var det man är när man är mellan salongsberusad och överförfriskad. Vad är man då? Bara full eller påverkad?
Nää, nu ska jag sova.
Idag hände det!
Jag åkte på stan efter jobbet och handlade shorts & capribyxor (eller vad de heter nu för tiden), sen for jag hem och låg i soffan och var helt avsvimmad...jag hatar när iprenen och alvedonen slutar värka och febern tar över. Tack och lov gick det bra att jobba i alla fall. Men men, sen när jag kvicknade till (efter tre timmar & 2 liter vatten) tog jag fram mina inköp och provade dem. Vet ni vad jag inser? Capribyxorna har rätt längd! Det har aldrig hänt i mitt 21-åriga liv. Tänk att man kan bli helt överlycklig över en sådan liten sak, men det blev jag. Sen visade det sig att mitt senaste skoinköp..eller vänta nu...mitt näst senaste skoinköp =P passade utmärkt till både capribyxorna och shortsen! (eller kan man inte ha dom till shorts/capribyxor Frida?)
I alla fall är jag ledig två dagar nu, dessa dagar kommer att bestå av kurering och eventuellt en piteresa. Funderar på att fara upp till Emma och säga hej, men jag vet inte om det är så smart med tanke på min förbaskade feber.. vi får se vad som händer!
Dagens citat: Dricka utan att vara törstig och bedriva älskog vid alla tider på året, det är det enda som skiljer människorna från de andra djuren.
Okej, jag håller med. Det var inte det bästa citatet, men jag tyckte faktiskt att det var riktigt roligt och så stämmer det!
men vi tar ett till bara för skojs skull.
Dagens andra citat: Det gäller inte att hitta en flicka som man har lust att gå till sängs med, det gäller att hitta en flicka som man vill stiga upp med.
Jag är riktigt säker att detta gäller även oss tjejer. =)
De nyinköpta kläderna.
Allt handlar om jobb.
Så har ännu en vecka gått. Jag hinner inte med! jag glömmer verkligen att titta upp och se verkligheten, jag lever bara in min lilla bubbla med jobb, mat, städning och mys. Det är verkligen inte lätt att leva tillsammans med en sambo som jobbar ständig natt, när man själv jobbar ständig dag. Men vi gör vårat bästa och jag älskar det!
Förra helgen bestod av den omtalade stadsfesten här i skellefteå och Davids systers 30-års fest (se bild nedan)+ att jag jobbade förstås. 30-årsfesten var något annorlunda. Jag sågs som en 30-åring av alla i sällskapet (70 pers) och David ansågs vara 35 år. David sa "Nej, jag är syrrans lillebror. Jag är fem år yngre än henne" och jag sa "..och jag är fyra år yngre än David". Minen på den vi berättade det för var obeskrivlig! Han trodde inte på oss! Det är bra att vara lättroad, men ser jag verkligen så gammal ut?
Veckan som har varit har bara handlat om jobb, jobb och jobb. Hann med två timmar på stranden och några lata timmar på balkongen, men annars har inte mycket hänt. Igår slutade jag vid 13 från jobbet och så har jag hela helgen ledig! ..självklart regnar det och är 13 plus.
Något hända mig igår som fick mig att fundera; Vad är jag för en klant? Frida har länge sagt att jag inte är riktigt riktig, men igår fick jag det nog bekräftat. David låg och sov till fyra igår, detta gjorde att jag valde att sova lite middag med honom innan jag väckte honom. Både mysigt och praktiskt. När jag sedan fick liv i honom skulle det gå snabbt upp så att han inte somnade om igen, vilket är väldigt lätt för honom. Sagt och gjort, jag slänger mig ur sängen och skriker samtidigt "kom igen då!". Stor smäll, total tystnad. David bryter tystnaden "Sofia...? Hur gick det, ska jag blåsa?" I min iver att få upp David så snabbt som möjligt hade jag lindat in benen i täcket vilket resulterade i att när jag reste mig föll jag huvudstupad rakt in i betongväggen. (ja, med huvudet först). Smärtan var obeskrivlig, jag blev helt groggy. Någon timme senare slog jag huvudet i bildörren också...
Nu när jag skrev om den där händelsen kom jag och tänka på en händelse som hände för många, många år sedan vid landströmsåkern hemma i Järbo. Anna och jag hade varit ute och cyklat, vi hade säkert varit på kiosken och ätit glass eller något sådant. När jag skall svänga igenom vägbommarna som fanns där, eller finns, de står ju faktiskt kvar.. I alla fall, jag hör hur Anna skriker. "Sofia! Hjälp mig!" och står alldeles stilla med cykeln, men har fortfarande båda fötterna på tramporna. Dum som jag är förstår jag inte vad som händer, jag står bara där och ser dum ut när Anna till sist bara vickar utan att ta emot sig med något annat än händera. Vad som hade hänt? Jo, snöret på Annas platåskor hade fastnat i tramporna, vilket gjorde att hon varken kunde trampa eller ta emot sig när cykeln vickade.
Dagens citat: Äventyr är resultaten av dålig planering.
En är nyss fyllda trettio och den andra tjugoett. Ser ni vilken?
Förra helgen bestod av den omtalade stadsfesten här i skellefteå och Davids systers 30-års fest (se bild nedan)+ att jag jobbade förstås. 30-årsfesten var något annorlunda. Jag sågs som en 30-åring av alla i sällskapet (70 pers) och David ansågs vara 35 år. David sa "Nej, jag är syrrans lillebror. Jag är fem år yngre än henne" och jag sa "..och jag är fyra år yngre än David". Minen på den vi berättade det för var obeskrivlig! Han trodde inte på oss! Det är bra att vara lättroad, men ser jag verkligen så gammal ut?
Veckan som har varit har bara handlat om jobb, jobb och jobb. Hann med två timmar på stranden och några lata timmar på balkongen, men annars har inte mycket hänt. Igår slutade jag vid 13 från jobbet och så har jag hela helgen ledig! ..självklart regnar det och är 13 plus.
Något hända mig igår som fick mig att fundera; Vad är jag för en klant? Frida har länge sagt att jag inte är riktigt riktig, men igår fick jag det nog bekräftat. David låg och sov till fyra igår, detta gjorde att jag valde att sova lite middag med honom innan jag väckte honom. Både mysigt och praktiskt. När jag sedan fick liv i honom skulle det gå snabbt upp så att han inte somnade om igen, vilket är väldigt lätt för honom. Sagt och gjort, jag slänger mig ur sängen och skriker samtidigt "kom igen då!". Stor smäll, total tystnad. David bryter tystnaden "Sofia...? Hur gick det, ska jag blåsa?" I min iver att få upp David så snabbt som möjligt hade jag lindat in benen i täcket vilket resulterade i att när jag reste mig föll jag huvudstupad rakt in i betongväggen. (ja, med huvudet först). Smärtan var obeskrivlig, jag blev helt groggy. Någon timme senare slog jag huvudet i bildörren också...
Nu när jag skrev om den där händelsen kom jag och tänka på en händelse som hände för många, många år sedan vid landströmsåkern hemma i Järbo. Anna och jag hade varit ute och cyklat, vi hade säkert varit på kiosken och ätit glass eller något sådant. När jag skall svänga igenom vägbommarna som fanns där, eller finns, de står ju faktiskt kvar.. I alla fall, jag hör hur Anna skriker. "Sofia! Hjälp mig!" och står alldeles stilla med cykeln, men har fortfarande båda fötterna på tramporna. Dum som jag är förstår jag inte vad som händer, jag står bara där och ser dum ut när Anna till sist bara vickar utan att ta emot sig med något annat än händera. Vad som hade hänt? Jo, snöret på Annas platåskor hade fastnat i tramporna, vilket gjorde att hon varken kunde trampa eller ta emot sig när cykeln vickade.
Dagens citat: Äventyr är resultaten av dålig planering.
En är nyss fyllda trettio och den andra tjugoett. Ser ni vilken?
Dagens bästa
Efter några mer eller mindre lyckade olyckor med mobilen bestämde jag mig idag för att köpa en ny. Sagt och gjort, jag och David for på elgiganten och köpte en ny. Sen for vi på stan och kikade lite på festivalen, sen till flygplatsen och hämtade Davids syster och sen en hel massa bilkörning. Så ungefär fem timmar efter att jag köpt min mobil kommer jag hem och sätter den på laddning. Ni vet, nya mobiler skall ju ladda i 16 timmar för att batteriet skall fungerar som det ska.. Efter att jag gjort det går jag och kissar, vad händer? Jo, min gamla mobil ramlar ur fickan och rakt ner i toaletten och dör omedelbart. Så där stod jag, med en gammal mobil och en ny mobil men ingen fungerande.. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag valde att hämta Davids gamla mobil och ta den tills imorgon då min NYA är färdigladdad.
Den nya, K550i.
Den nya, K550i.
Midsommar och massa jobb
Då var även denna midsommar överstökad. Midsommardagen började med jobb mellan 8-16, efter diverse incidenter kom jag iväg från jobbet vid 16:15. Hem, byta om och göra sig någorlunda fin sen vidare mot Örviken. Jag och David tog "sportbilen" (sunnyn) och körde iväg med nervevade rutor och dunka, dunka musik. Väl där blev det ryggläge i en solstol på bryggan vid havet medan pojkarna ordnade med grillen. Sen blev det mat och dryck vid havet tills myggen gick till attack och vi förflyttade oss till bastun och badtunnan. Badade faktiskt i havet också! Kvällen avslutades med hamburgegrillning i gryningen.
Det är ändå något speciellt med midsommar. Jag älskar den! Dock insåg jag att jag är allergisk mot myggen i norr. Fick ett myggbett i pannan som var så stort att David gav det namnet "tummen". Han påstod nämligen att det var så stort att det såg ut som att en tumme var på väg ut ur pannan... Fick även under söndagen ett jättebett på armen, som gjorde att armen svullnade upp. Den liknar nu något som inte går att beskriva med namn. Eller, "en arm med en bulle på" är det närmaste jag kan komma.
Söndagen bestod förresten av stugbygge och fönstermålning i Blisterliden. (se bild nedan)
Den kommande veckan blir det bara jobb, jobb och åter jobb. Mån-mån med endast fredagen ledig. PÅ något vis ska det hinnas köpas 30-års present och bokas stuga till Sundsvall och Östersund också..
Dagens citat: "En kvinnas gissning är mycket mer precis än en mans säkerhet" 
David in action vid stugbygget.